Av någon dum jävla anledning har mitt immunsystem fått för sig att jag är sjuk. Inte ens efter att ha suttit min fulla förhandlingsförmåga i spel blev jag frisk. Jävla skit. Mitt nästa projekt är bombardement av c-vitaminer och det-där-som-tar-livet-av-nosferatu, allt enligt rekommendation av min medicinman från norr, Simon W. Hurvida om han bara vill att jag ska lukta illa och trissa upp priset på apelsiner är jag inte helt övertygad om än, men det visar sig.
För övrigt är jag på ett ganska horribelt humör, jag saknar damen med stort D, min mobil trilskas och tack vare insjuknande missade jag mitt samtal med Den stora prataren idag. Det stör mig, främst för jag vill inte verka rädd i sammanhanget (även om jag är det) men även för att likt vid ett plåsteravslitande vill jag inte dra ut på det jobbiga.
På uppåtsidan är jag fortfarande kär i Wu-klanens låt och såg en absolut fantastisk film igår. The Man from earth är en sci-fi-aktig indierulle som är precis den typen av bok jag skulle vilja skriva. En vetenskaplig film som känns otroligt välgrundad i researchen med ett världsomvälvande tema med ett utvecklat och förfinat persongalleri. Poesi. Puss.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar