Got sax?

Wild World

2008-02-19T04:44:00.000-08:00

Lalalalalala...

Now that I've lost everything to you
You say you wanna start something new
And it's breakin' my heart you're leavin'
Baby, I'm grievin'
But if you wanna leave, take good care
Hope you have a lot of nice things to wear
But then a lot of nice things turn bad out there

CHORUS:
Oh, baby, baby, it's a wild world
It's hard to get by just upon a smile
Oh, baby, baby, it's a wild world
and I'll always remember you like a child, girl

You know I've seen a lot of what the world can do
And it's breakin' my heart in two
Because I never wanna see you sad, girl
Don't be a bad girl
But if you wanna leave, take good care
Hope you make a lot of nice friends out there
But just remember there's a lot of bad and beware

CHORUS

Lalalalala....

Baby, I love you
But if you wanna leave, take good care
Hope you make a lot of nice friends out there
But just remember there's a lot of bad and beware

CHORUS (x2)

Cat Stevens - Wild world, vilken otrolig låt.

2008-02-14

2008-02-14T03:29:00.001-08:00

JÄTTESTOR JÄTTEFÅNIG JÄTTEKÄR

Och grattis på födelsedagen frejakatt 9 år. :D

Höjdrädsla

2008-02-05T08:34:00.000-08:00

Jagärräddförhöjder, men dehärärintedet.

Jävla idioter, det där gjorde mig fysiskt illamående. Dock coolt. :p

Essay engb-1

2008-02-05T04:58:00.000-08:00

She picks up the picture. Glancing down on it, neatly folded in her hand while grabbing her
tea with the other. Feeling the humid heat on the outside of the cup. A butterfly of anticipation bursts out of her stomach tract. Fizzling and fading out somewhere in the area of her solar plexus. This is where it's going to happen. This is it, in this very café, at this very table I will meet Him again. As she exhales slowly she unfolds the tattered picture. Almost falling apart from age, a young proud man looks back at her, showing the calm confidence of a soldier doing his second and last tour.

A bulky older man in a top hat, dressed formally in black, peeks through the gap of a missing board in the fence. One small drop of sweat begins tunneling between his shoulders. Heart racing, he's watching the side of a storefront, a café. He's breathing slow as not to wake up the hibernating bear inside of him. He has been thinking about this moment ever since his deployment overseas, it has to be perfect. Being a prisoner of war sure gives you time to think and obsess over details he thinks, smiling wearily and shaking his head slowly.

She still maintains and oozes of that aura of purity she always been exuding with Her every movement. Just dreaming about her sometimes managed to get him through the nights of horror, those he have tried so hard to forget. Taking the first trembling step, the bear wakes up, the petrified state of excitement shatters and his momentum carries him forward. Around the fence, he takes aim like he is straddling a torpedo that starts carrying him towards the café. Towards Her.

At first she doesn't notice. Then, in her peripheral vision something sub-conscious in her detects the very essence of what she waited 30 years for, what she wasted her youth for, what her life is worth living for. Rising up, heart racing, she accidentally tips over the cup of tea, sending a wave of old grey across the table. Ending up pooling around the ketchup bottle standing mid-table. Ecstatic, not caring about the weird and surprised looks she gets from the few scattered people in the café, she starts moving for the door. Seeing him more and more clearly, still walking with confidence. Still with his boy-ish grin. Still the same person she waved goodbye to so many years ago, not expecting to see him again. A hard hug, a flurry of clothes, tears, emotions and surprised bystanders applauding, the stars aligned and the universe clicked in exactly the right place. 'Welcome home'.

Knepigt kärleksfull

2008-01-28T17:52:00.000-08:00

Jag skulle ljuga om det här inte var riktat till en väldigt speciell person, som ni mycket väl kommer förstå vem det är. Därför tänker jag inte ljuga.

Ellen, du är det vackraste som finns. Du får mig att känna mig som en kärlekskrank femtonåring när jag är ifrån dig. Det finns ingenting som jag inte älskar med dig. Du är den typen av tjej som Trojanerna och Grekerna startade krig över. Du är Afrodite, Venus, Freja, eller vilken annan som helst av kärleksgudinnorna som människor skapat.

Jag är väldigt sällan öppet känslosam om min kärlek, men med tanke på hur konstigt jag kan bete mig ibland tycker jag att du gott och väl kan höra det, om och om igen. Till och med i ett såpass öppet forum som det här. Jag älskar dig. Jag är stolt över dig. Jag beundrar dig.

Du är en aldrig sinande källa av inspiration. Du är min musa. Du är min motivation. Du är vad jag tänker på innan jag somnar och den jag vill se framför mig när jag vaknar. Du får mig att vilja göra saker som jag för länge sedan gett upp. Du får mig att bearbeta sorg och finna styrka ur samma källa. Du får mig att tänka på ett högre plan än vad jag skulle förmå på egen hand. Du får mig att bilda mig, lära mig, sköta mig, nära mig, öppna mig och i slutändan, lära känna mig själv.

Jag kan ha svårt att se det vackra i saker och ting ibland, för jag ser allt som är ivägen. Alla problem, smärtor och tillkortakommanden som kan förvränga skönhet. Men när jag ser dig, ser jag essensen i min respekt för det motsatta könet. Essensen av skönheten. Visdomen. Viljan att vara en bra människa.

Jag medger, jag är tuff mot dig ibland. Inte helt sällan orättvis. Det grundar sig inte i illvilja, utan kärlek. Med dig vill jag bli en bättre människa, utvecklas mot ett högre plan. Buddisterna finner sitt högsta plan i nirvana, jag finner mitt i vår kärlek. Du får mig att känna känslor som jag trodde var reserverade för hemmafrufantasier om en kärlek som inte bara baseras på primitiva lustar.

Vanligtvis är jag inte typen som gillar klassiskt romantiska gester. Men med det här måste jag göra ett undantag. Jag älskar dig. Även om såpass stark kärlek känns utelämnande visar jag mer än gärna även det på ett sånt här sätt. Ute i det öppna, där alla kan se hur jag känner för dig.

Ibland är jag bitter, ibland är jag grinig, ibland är jag jobbig, ibland är jag småsint, ibland är jag svartsjuk, ibland är jag arg, ibland är jag ledsen, ibland är jag osäker, ibland säger jag fel saker, ibland är jag okänslig, ibland är jag påfrestande, ibland vill jag vara ensam. Men alltid. ALLTID. Älskar jag dig.

Du är den andra delen av mitt hjärta din jävla padda, det ska bli underbart att träffa dig idag. Jag tänker på dig hela tiden. Love.

Den största makten...

2008-01-23T23:12:00.000-08:00

...är individens makt över andra individer som står individen nära.

Säg det tio gånger högt. Eller? Kanske inte var det som var poängen. Puss.

HEJ DAGBOKEN

2008-01-23T12:35:00.000-08:00

Dagbok, veckobok, årstok, kär blogg har många namn. Idag bemödigas du med ännu ett inlägg i spindelwebben, tack Amerikas Armé att jag får slösa tid på det här när jag borde spendera min inte särskilt logik-inriktade hjärna på att nöta matte.

Likväl såg jag något väldigt intressant som jag gärna skulle vilja införskaffa. 'The Dangerous Book For Boy's" av bröderna Conn & Hal Iggulden som berör olika manliga saker för oss killar med barnasinnet kvar. Vad sägs om den bästa pappersflygplansvikningen aerodynamiskt sett? Kända fältslag? Bygga en välbyggd koja? Väldigt charmigt och på grund av min långa fanboycrush på Conn Iggulden verkar det väldigt intressant.

Jag saknar Ellen och hennes 160 centimeter Sultan (EHM), samt den järnrika dieten och till viss del min älskarinna Uppsala.

Ska försöka se till att det blir Gone Baby Gone till helgen, vilket jag längtat efter väldigt länge. Tack Lehane och tack Afflecks.

Tack VÄRLDEN..................

Hatt

2008-01-10T03:34:00.000-08:00

Följande saker är jag trött på.

Procentsatser tagna helt ur luften på ett missvisande sätt, du använder 5% av hjärnan! Du är 98% babian! Är du bakfull är du 99% babian!

"Folk" som anser att msn:s personliga meddelanden är rätt sätt att visa hur ens liv fortskrider, t.ex. VÄRSTA DAGEN I MITT LIV /CUTCUT, SAKNARDIGÄLSKLINGEN eller /valfritt klyftigt citat 'som-ska-vara-edgy-och-in-your-face'.

Människor som knappt förtjänar epitetet som gnagare som förutsätter att hiphop är 50 cent och mtv-stuket som vägrar ändra uppfattning.

Överdrivet alarmerande löpsedlar om skitsaker som ingen borde bry sig om. I stilen med:
Calista Flockheart har stomipåse! Lindsay Lohan åt på KFC EXTRA EXTRA hon gillar lökringar!

Alla dåligt skrivna tester i facebook-style. Ta reda på om du är en broccoli eller en äggplanta!

Att 2008 det fortfarande finns personer som kandiderar för PRESIDENT som anser att homosexualitet är en synd. Ja, Mike Huckabee, jag kollar på dig din jävla sopa. Att du dessutom anser att du ska förbjuda abort för att du inte bara kristen utan är AMERIKANARE och hänvisar till "the founding fathers" och "we're all created equal" gör att skrattet fastnar lite i halsen. Tragikomiskt och väldigt ledsamt.

Tjocka människor som vägrar lägga om sina vanor. Du äter nyttigt, cirkus sisådär 6000 kalorier med sjudubbla RDI:n av salt , olika otrevliga sorters fett - dagligen - och gnäller på att folk tycker att du är oattraktiv. Oh my, där snackar vi stupid tax.

Kändisar på utvägen som horar ut sig. Ja, det syns att du är desperat, nej, du är inte särskilt underhållande ens om du har på dig borat-mankinin, har en blodapelsin i avgasröret och gnolar marseljäsen. Snälla fortsätt på 'kändis'bartenderturnén istället.

Dåliga hollywoodkomedier. När en lobotomipatient skulle tycka att manuset är dåligt skrivet och skådisarna är som bäst värdelösa förstår jag inte att filmerna görs. Vad som jag förstår ännu mindre är att det finns en marknad för dem.

Arn. Till och med Fredrik Strage insåg att han sålde sig själv då han gav filmen en trea, fruktansvärt tråkigt dravel som har medfört någon form av stigma att supporta svenskt filmmakeri. Att tanken är att den ska användas som en Ivanhoe på juldagen är en lustig tankegång. "Men den innehåller ju svärd!"

Prishöjningar på öl. "Till Ekonominyheterna.se säger vd Jens Spendrup att prisökningarna är dramatiska", tydligen på grund av att malt och humle helt plötsligt enbart skits ut av en guldhöna i en provins i Mongoliet och att sneögonen i Kina har fått upp intresset för öl. Ledsamt med tanke på att ölen på systemet kostar en arm och ett ben om man ska få ut något av det.

Otrevliga människor i kommunaltrafiken. Ja, vi tycker alla att det suger att åka kommunalt. Nej, vi vill inte höra ditt gnäll. Vissa är emellanåt såpass ouppfostrade att man börjar undra om de levt med (arga) björnar hela sitt liv.

Kickers. Det älskade pluralordet som kan beskriva enstaka exemplar av denna fabulösa art av fjortisar. Jag trodde den var lika utdöd som dronten men döm av min förvåning när jag blev kallad cp (i kommunaltrafiken!) av en som trodde sig föreställa drottningsexemplaret av träningsbrallistan. Alltså, (adidas o nikeius fulius luderius är artbestämningen) kickers senast sedd i väsbyområdet, insatsstyrkan borde undersöka.

Det känns som upprepningen är oändlig, men varenda jävla år får jag anledning att gnälla på canada goose-jackor. Varför har man såna på den nedre sidan polcirkeln är något som jag verkligen inte kan greppa. Kan någon hjälpa mig?

Hala trottoarer. Man behöver nästan ha balans som en lindansare för att promenera på vissa sträckor, väntar på årets första vurpa och ber till sjukvårdsguden att jag inte har sönder något viktigt.

Mer väder. Slask. Snö. Blåst. Kallt. Fuck this, jag ska lära mig någon trevlig dialekt av indiska och bosätta mig i någon trevlig by där jag kan leva på lammgryta och lära engelska till småbarn med prickar i pannan. (Naiv inställning, vad är det?)

Fortsättning följer. Puss.

Gäsp

2008-01-04T19:55:00.000-08:00

Klockan är fem i fem, jag blev väckt av min bror som skrek bullfitta i datormicken till sina kompisar ett par gånger för mycket. Jättecharmigt. Sen vill jag tacka Sverige som med sitt ljusa klimat inte gör att det känns som att man bor i en låda. Med äcklig snö.

Yin & Yang

2007-12-15T14:00:00.000-08:00

För att väga upp en dålig komiker känner jag mig nödtvungen att visa en bra roast.

http://youtube.com/watch?v=cQ0Q04Azk0M

Coolt par, duktiga komiker och en riktig roast. Känns lite som julafton och god glögg.

Skadeglädje

2007-12-15T13:56:00.000-08:00

http://youtube.com/watch?v=Fpmu6efVRk4

Fortfarande det pinsammaste och klippet som ger mig mest skadeglädjevibbar. Han är förbannat dålig och Jamie Foxx visar precis vart skåpet ska stå. Ouch.

Haha, eh, kommer du hit ofta? - 02:45

2007-12-13T07:36:00.000-08:00

Det blev en lång jävla eloge till Carl och Ellie af Trollenstammen, men de förtjänade den, så vadfan.

Efter mycket gnäll från två andra bloggspottare (I'm-so-bumbinånting och brudargör(fis)ljud) tar jag tjuren vid ballen och leker bonde söker inseminationshona.

Till allas våran stora glädje är soldaten JoWi hemma igen och vi ser fram emot att få umgås med den person med mest homo-rykten i hela Boden! Ett skickligt åstadkommande med tanke på att Bratten också befinner sig för tillfället där, samt OCKSÅ dricker Cosmopolitans och OCKSÅ kör med den gamla inövade "Vadå, man är väl inte bög för att man suger av en kompis." Som självutnämnd HBT-ombudsman för min källare gratulerar jag Er och låter regnbågsflaggan vaja på extra svajjig stång för vår härliga armé.

På Söndag tar min härliga farmors-syster med oss (M, N, E) på ett Drömspel av Strindberg som har beskrivits som en "Storslagen, vacker undergångssaga" alternativt "En LSD-tripp utan LSD och förhoppningsvis utan biverkningar", jag vet inte vad jag mest skulle se fram emot.

Hemtelefonen har en fortsatt sporadisk existens och jag tror att den helt enkelt utfört seppuku med tanke på allt telefonflåsande från 018-området. Jag kan inte säga att jag inte förstår telefonen utan önskar en trevlig återfödelse som dyngbagge.

I övrigt? Jag frös arslet av mig vid lillasysters Lucia-vaka imorse, men det var helt klart värt det. Trots att hon har varit en gnällig snorunge på sistonde är hon väldigt gullig - även när hon försöker bita av sitt elektriska Lucia-ljus och vid två tillfällen lyckas stänga av det med munnen. Fast i hennes försvar såg det väldigt gott ut.

Sigge McQvack har på sistonde fått ett enormt sagan-om-ringen intresse tack vare att han fick en kortlek i julkalenderdragningen i skolan. En. Kort. Lek. Hursom känner jag mig som the grand poobah of nerds när jag - då jag läst allt av Tolkien - förklarar varför Gollum inte var en hobbit utan en hobliknande varelse och varför Balrogen inte är en drake. Ibland undrar jag hur min hjärna klarar av att förvara all onödig information som jag gärna spottar ut i sällskap av vänner och ovänner. Pizzz out

(Det här inlägget påminner mig mycket om soldatens gamla ordpress, tänkte bara säga det om du känner dig plagiariserad. Nice.)

En eloge...

2007-11-25T12:03:00.001-08:00

...till det eleganta värdparet. Ni vet vilka ni är.

Repeat

2007-11-22T04:41:00.001-08:00

Fleetwood Mac - Dreams har gått på repeat i 2 timmar nu. Heh.

Au naturelle

2007-11-22T01:42:00.000-08:00

I en fortsatt resa i populärkultur återupptäckte jag idag en serie jag inte sett något nytt av på mycket länge. Supernatural. Jag är förvånad över hur bra och läskig (under dagtid!) serien faktiskt är gång på gång. Trots ett synopsis som skulle passa in på Buffy känns storyn mystiskt sofistikerad. Två bröder jagar demoner (...) i en neverending roadtrip i staterna. Simpelt, lite (mycket) löjligt och oerhört spännande.

Det som gör serien exceptionell är delvis givetvis grunderna (bra skådespeleri, snyggt filmat, bra dramaturgi etc), men manuset är seriens forte. Det unika med serien är dess totala angrepp på alla våra rädslor. Eld. Vatten. Legender. Folklore. Spöken. Odöda. Demoner. The boogeyman. Saker som folk gömmer i garderoben. Saker som gömmer sig i den bokstavliga garderoben. Mentalsjukhus. Hemsökta hus. Husdjur. Vadsomhelst som må skrämma dig och chansen är stor att de geniala manusförfattarna bakom Supernatural har berört det i de strax över 50 avsnitten som visats.

Om ni som undertecknad spenderar en kortare tid hemma för att kurera Dig / Er är det som alltid min rekommendation att tvinga lämplig släkting, eller person som du har hållhake/hållhakar på, att hyra, köpa eller sno dvdboxen för säsong ett och två.

Sandpappershals och rumbatrumhinnor

2007-11-21T11:03:00.000-08:00

Av någon dum jävla anledning har mitt immunsystem fått för sig att jag är sjuk. Inte ens efter att ha suttit min fulla förhandlingsförmåga i spel blev jag frisk. Jävla skit. Mitt nästa projekt är bombardement av c-vitaminer och det-där-som-tar-livet-av-nosferatu, allt enligt rekommendation av min medicinman från norr, Simon W. Hurvida om han bara vill att jag ska lukta illa och trissa upp priset på apelsiner är jag inte helt övertygad om än, men det visar sig.

För övrigt är jag på ett ganska horribelt humör, jag saknar damen med stort D, min mobil trilskas och tack vare insjuknande missade jag mitt samtal med Den stora prataren idag. Det stör mig, främst för jag vill inte verka rädd i sammanhanget (även om jag är det) men även för att likt vid ett plåsteravslitande vill jag inte dra ut på det jobbiga.

På uppåtsidan är jag fortfarande kär i Wu-klanens låt och såg en absolut fantastisk film igår. The Man from earth är en sci-fi-aktig indierulle som är precis den typen av bok jag skulle vilja skriva. En vetenskaplig film som känns otroligt välgrundad i researchen med ett världsomvälvande tema med ett utvecklat och förfinat persongalleri. Poesi. Puss.

Blå magi

2007-11-19T06:38:00.001-08:00

På sistonde har det varit mycket magi. Men jag vill prata om två typer av magi. Filmmagi och musikmagi.

På fredag har en mycket elegant film premiär, American Gangster. Det borde göra dig upphetsad. Det är en välpaketerad knarklangarfilm i stuk med alla episka filmer om organiserade kriminella sammanslutningar sen "Gudfadern". Klichéeartat att namedroppa så hårt, men likväl känns det befogat. Dessutom är regissören i sig (Ridley "Alien-Gladiator-Blade runner" Scott) en namnsläppning som heter duga.

En smutsig Russel Crowe spelar polisen som sätter jobbet framför familjen och är något så unikt i tidigt 70-tals N.Y som en ärlig polis. Denzel Washington är livvakten och the-go-to-man för en maffiaboss som lämnar in handduken i förtid tack vare fel på pumpen. Maktövertagande med hjälp av heroin är melodin till Denzel's fortsatta kriminella liv.

Jag vet att filmen inte borde påverka mig så enkelt, men det är något oerhört tilltalande med en film som belyser det viktiga i livet. Karriärsval (på något sätt känns inte heroinlangare som något som din syo-konsulent skulle rekommendera), vikten av familj, partner, riktning och en jävligt stor pistol. När Bobby Womacks 'Across 110th street' går igång känns partiet så väl valt att jag blev tvungen att se om partiet fyra gånger och försöka få gåshuden att lägga sig. Bara det i sig var filmpoesi.

När det gäller musikmagin snubblade jag av en ren slump över vad som inte kan kallas annat än kvalitétshiphop. "The heart gently weeps" är gjord av inga mindre än hiphopens favoritklan, korrekt gissat, Wu-Tang Clan.

Det är något så unikt som någon form av tolkning av Beatles "While my guitar gently weeps" med George Harrisons son Dhani som spelar gitarr och ett riktigt smidigt beat. Bra flyt och en våldsamt bra vers av Ghost ackompanjerad av en nästan obehagligt känslig finsjungande kvinnoröst i äkta hiphop-manér.

Få tag på filmen och låten på lämpligt sätt, båda är ren porr i sina genrer. Rekommenderas starkt.

Smutsigt disko

2007-11-19T03:53:00.000-08:00

Ibland går allt fel, men faller på plats på samma gång. Igår var definitivt en sån kväll.

Planer ändrades, förändrades, transformerades, söndertuggade av logik, utspottade av ologiska hjärnor, snurrades på, vändes på, hoppades på, blev avklippta och efter en ström av ord i "pressad-politiker-klass"och förhandlingar som en gisslanförhandlare skulle bli stolt över föll allt på plats. Givetvis lämnade det mig med en öppen flaska cava att slänga i mig nästan snabbare än mitt vaggande danssteg. Som följd lämnade det mig med känslan av att allt alkohol gick mig rakt åt huvudet. Oerhört njutbart.

Det finns få känslor som är tillfredställande till den grad när man hör klicket i hjärnan som säger att "det är gjort! nu får vi se vart kvällen tar oss!". Ikväll var det inget annat än icke namngiven klubb, med den tyska djn med det spanska namnet som väntade oss.

Hur kvällen var är fullständigt ointressant (underbar), hur charmig jag var är fullständigt ointressant (som en sten) och hur jag dansade är också fullständigt ointressant (som en epileptiker). En väldigt vacker kväll som lämnade en smak i munnen av Tangueray, Tonic och aska som förbättringar på min oklanderliga morgonandedräkt. Awesome.

PTH

2007-11-17T17:02:00.000-08:00

När jag går låter det som en deprimerad steppdansare. En pågående steppdans med långa vaggande steg, iklädd vad som närmast kan beskrivas som kostymskor av svart modell, storlek båt. Skorna är de skönaste jag har, men likväl får ljudet av de väl tilltagna klackarna mig att låta som tidigare nämnda dansare och se ut som en vintrampare i slowmotion. Älgandes ner på stan, isättandes hälen och halva foten i en rullning, får jag upp en remarkabel hastighet. Jag avskyr att gå själv, en monoton marsch i höstväder skulle jag inte önska min värsta fiende, därför försöker jag få det överstökat så fort som möjligt.

Ett alldeles för vanligt scenario är att jag ska stressa på tåget, fem minuter kort till vad-jag-nu-skulle-hunnit-med-lite-planering. Fötterna går som trumpinnar. Långa trumpinnar med ett par tjocka svarta skor på. Istället för att kunna stänga av mina sinnen och föra en inre monolog om mat, dryck, vackra damer eller fin musik som jag vanligtvis tänker på – måste jag akta mig för Dig. Lite snett till höger på gatan / perrongen / kostigen / grusgången är var jag ämnar att gå. Hela mitt kroppspråk visar att jag går här. Den här sidan av gatan använder jag. Likväl tvekar du, gör ett epileptiskt dansteg mot mig, får mig att tveka, höger-vänster, en sekund av rodnad, kanske ett skratt, eller irritation. Sen smeker vi förbi varandra som en miserabel abort av en dansakt.

Situationen går inte annat än att skratta åt, är lätt att undvika och ser sjukt rolig ut. Men efter 10 gånger i rad under den korta tidsperioden jag rör mig mot min destination undrar jag om högerregeln är ett av mina fantasifoster. Ett fantasifoster som åtminstonde jag håller kär, som en förälder till en riktigt strykful unge. I någon form av framtidsvision fantiserade jag kort om att folk som bryter mot högerregeln på trottoarerna fick en elstöt av den obligatoriske sparkdräkten i glansigt material som framtidsfantasier alltid innefattar. Sen torkade jag av dräglet från kinden och gav någon annans axel massage med min axel.