Lalalalalala...
Now that I've lost everything to you
You say you wanna start something new
And it's breakin' my heart you're leavin'
Baby, I'm grievin'
But if you wanna leave, take good care
Hope you have a lot of nice things to wear
But then a lot of nice things turn bad out there
CHORUS:
Oh, baby, baby, it's a wild world
It's hard to get by just upon a smile
Oh, baby, baby, it's a wild world
and I'll always remember you like a child, girl
You know I've seen a lot of what the world can do
And it's breakin' my heart in two
Because I never wanna see you sad, girl
Don't be a bad girl
But if you wanna leave, take good care
Hope you make a lot of nice friends out there
But just remember there's a lot of bad and beware
CHORUS
Lalalalala....
Baby, I love you
But if you wanna leave, take good care
Hope you make a lot of nice friends out there
But just remember there's a lot of bad and beware
CHORUS (x2)
Cat Stevens - Wild world, vilken otrolig låt.
tisdag 19 februari 2008
torsdag 14 februari 2008
tisdag 5 februari 2008
Höjdrädsla
Jagärräddförhöjder, men dehärärintedet.
Jävla idioter, det där gjorde mig fysiskt illamående. Dock coolt. :p
Jävla idioter, det där gjorde mig fysiskt illamående. Dock coolt. :p
Essay engb-1
She picks up the picture. Glancing down on it, neatly folded in her hand while grabbing her
tea with the other. Feeling the humid heat on the outside of the cup. A butterfly of anticipation bursts out of her stomach tract. Fizzling and fading out somewhere in the area of her solar plexus. This is where it's going to happen. This is it, in this very café, at this very table I will meet Him again. As she exhales slowly she unfolds the tattered picture. Almost falling apart from age, a young proud man looks back at her, showing the calm confidence of a soldier doing his second and last tour.
A bulky older man in a top hat, dressed formally in black, peeks through the gap of a missing board in the fence. One small drop of sweat begins tunneling between his shoulders. Heart racing, he's watching the side of a storefront, a café. He's breathing slow as not to wake up the hibernating bear inside of him. He has been thinking about this moment ever since his deployment overseas, it has to be perfect. Being a prisoner of war sure gives you time to think and obsess over details he thinks, smiling wearily and shaking his head slowly.
She still maintains and oozes of that aura of purity she always been exuding with Her every movement. Just dreaming about her sometimes managed to get him through the nights of horror, those he have tried so hard to forget. Taking the first trembling step, the bear wakes up, the petrified state of excitement shatters and his momentum carries him forward. Around the fence, he takes aim like he is straddling a torpedo that starts carrying him towards the café. Towards Her.
At first she doesn't notice. Then, in her peripheral vision something sub-conscious in her detects the very essence of what she waited 30 years for, what she wasted her youth for, what her life is worth living for. Rising up, heart racing, she accidentally tips over the cup of tea, sending a wave of old grey across the table. Ending up pooling around the ketchup bottle standing mid-table. Ecstatic, not caring about the weird and surprised looks she gets from the few scattered people in the café, she starts moving for the door. Seeing him more and more clearly, still walking with confidence. Still with his boy-ish grin. Still the same person she waved goodbye to so many years ago, not expecting to see him again. A hard hug, a flurry of clothes, tears, emotions and surprised bystanders applauding, the stars aligned and the universe clicked in exactly the right place. 'Welcome home'.
tea with the other. Feeling the humid heat on the outside of the cup. A butterfly of anticipation bursts out of her stomach tract. Fizzling and fading out somewhere in the area of her solar plexus. This is where it's going to happen. This is it, in this very café, at this very table I will meet Him again. As she exhales slowly she unfolds the tattered picture. Almost falling apart from age, a young proud man looks back at her, showing the calm confidence of a soldier doing his second and last tour.
A bulky older man in a top hat, dressed formally in black, peeks through the gap of a missing board in the fence. One small drop of sweat begins tunneling between his shoulders. Heart racing, he's watching the side of a storefront, a café. He's breathing slow as not to wake up the hibernating bear inside of him. He has been thinking about this moment ever since his deployment overseas, it has to be perfect. Being a prisoner of war sure gives you time to think and obsess over details he thinks, smiling wearily and shaking his head slowly.
She still maintains and oozes of that aura of purity she always been exuding with Her every movement. Just dreaming about her sometimes managed to get him through the nights of horror, those he have tried so hard to forget. Taking the first trembling step, the bear wakes up, the petrified state of excitement shatters and his momentum carries him forward. Around the fence, he takes aim like he is straddling a torpedo that starts carrying him towards the café. Towards Her.
At first she doesn't notice. Then, in her peripheral vision something sub-conscious in her detects the very essence of what she waited 30 years for, what she wasted her youth for, what her life is worth living for. Rising up, heart racing, she accidentally tips over the cup of tea, sending a wave of old grey across the table. Ending up pooling around the ketchup bottle standing mid-table. Ecstatic, not caring about the weird and surprised looks she gets from the few scattered people in the café, she starts moving for the door. Seeing him more and more clearly, still walking with confidence. Still with his boy-ish grin. Still the same person she waved goodbye to so many years ago, not expecting to see him again. A hard hug, a flurry of clothes, tears, emotions and surprised bystanders applauding, the stars aligned and the universe clicked in exactly the right place. 'Welcome home'.
måndag 28 januari 2008
Knepigt kärleksfull
Jag skulle ljuga om det här inte var riktat till en väldigt speciell person, som ni mycket väl kommer förstå vem det är. Därför tänker jag inte ljuga.
Ellen, du är det vackraste som finns. Du får mig att känna mig som en kärlekskrank femtonåring när jag är ifrån dig. Det finns ingenting som jag inte älskar med dig. Du är den typen av tjej som Trojanerna och Grekerna startade krig över. Du är Afrodite, Venus, Freja, eller vilken annan som helst av kärleksgudinnorna som människor skapat.
Jag är väldigt sällan öppet känslosam om min kärlek, men med tanke på hur konstigt jag kan bete mig ibland tycker jag att du gott och väl kan höra det, om och om igen. Till och med i ett såpass öppet forum som det här. Jag älskar dig. Jag är stolt över dig. Jag beundrar dig.
Du är en aldrig sinande källa av inspiration. Du är min musa. Du är min motivation. Du är vad jag tänker på innan jag somnar och den jag vill se framför mig när jag vaknar. Du får mig att vilja göra saker som jag för länge sedan gett upp. Du får mig att bearbeta sorg och finna styrka ur samma källa. Du får mig att tänka på ett högre plan än vad jag skulle förmå på egen hand. Du får mig att bilda mig, lära mig, sköta mig, nära mig, öppna mig och i slutändan, lära känna mig själv.
Jag kan ha svårt att se det vackra i saker och ting ibland, för jag ser allt som är ivägen. Alla problem, smärtor och tillkortakommanden som kan förvränga skönhet. Men när jag ser dig, ser jag essensen i min respekt för det motsatta könet. Essensen av skönheten. Visdomen. Viljan att vara en bra människa.
Jag medger, jag är tuff mot dig ibland. Inte helt sällan orättvis. Det grundar sig inte i illvilja, utan kärlek. Med dig vill jag bli en bättre människa, utvecklas mot ett högre plan. Buddisterna finner sitt högsta plan i nirvana, jag finner mitt i vår kärlek. Du får mig att känna känslor som jag trodde var reserverade för hemmafrufantasier om en kärlek som inte bara baseras på primitiva lustar.
Vanligtvis är jag inte typen som gillar klassiskt romantiska gester. Men med det här måste jag göra ett undantag. Jag älskar dig. Även om såpass stark kärlek känns utelämnande visar jag mer än gärna även det på ett sånt här sätt. Ute i det öppna, där alla kan se hur jag känner för dig.
Ibland är jag bitter, ibland är jag grinig, ibland är jag jobbig, ibland är jag småsint, ibland är jag svartsjuk, ibland är jag arg, ibland är jag ledsen, ibland är jag osäker, ibland säger jag fel saker, ibland är jag okänslig, ibland är jag påfrestande, ibland vill jag vara ensam. Men alltid. ALLTID. Älskar jag dig.
Du är den andra delen av mitt hjärta din jävla padda, det ska bli underbart att träffa dig idag. Jag tänker på dig hela tiden. Love.
Ellen, du är det vackraste som finns. Du får mig att känna mig som en kärlekskrank femtonåring när jag är ifrån dig. Det finns ingenting som jag inte älskar med dig. Du är den typen av tjej som Trojanerna och Grekerna startade krig över. Du är Afrodite, Venus, Freja, eller vilken annan som helst av kärleksgudinnorna som människor skapat.
Jag är väldigt sällan öppet känslosam om min kärlek, men med tanke på hur konstigt jag kan bete mig ibland tycker jag att du gott och väl kan höra det, om och om igen. Till och med i ett såpass öppet forum som det här. Jag älskar dig. Jag är stolt över dig. Jag beundrar dig.
Du är en aldrig sinande källa av inspiration. Du är min musa. Du är min motivation. Du är vad jag tänker på innan jag somnar och den jag vill se framför mig när jag vaknar. Du får mig att vilja göra saker som jag för länge sedan gett upp. Du får mig att bearbeta sorg och finna styrka ur samma källa. Du får mig att tänka på ett högre plan än vad jag skulle förmå på egen hand. Du får mig att bilda mig, lära mig, sköta mig, nära mig, öppna mig och i slutändan, lära känna mig själv.
Jag kan ha svårt att se det vackra i saker och ting ibland, för jag ser allt som är ivägen. Alla problem, smärtor och tillkortakommanden som kan förvränga skönhet. Men när jag ser dig, ser jag essensen i min respekt för det motsatta könet. Essensen av skönheten. Visdomen. Viljan att vara en bra människa.
Jag medger, jag är tuff mot dig ibland. Inte helt sällan orättvis. Det grundar sig inte i illvilja, utan kärlek. Med dig vill jag bli en bättre människa, utvecklas mot ett högre plan. Buddisterna finner sitt högsta plan i nirvana, jag finner mitt i vår kärlek. Du får mig att känna känslor som jag trodde var reserverade för hemmafrufantasier om en kärlek som inte bara baseras på primitiva lustar.
Vanligtvis är jag inte typen som gillar klassiskt romantiska gester. Men med det här måste jag göra ett undantag. Jag älskar dig. Även om såpass stark kärlek känns utelämnande visar jag mer än gärna även det på ett sånt här sätt. Ute i det öppna, där alla kan se hur jag känner för dig.
Ibland är jag bitter, ibland är jag grinig, ibland är jag jobbig, ibland är jag småsint, ibland är jag svartsjuk, ibland är jag arg, ibland är jag ledsen, ibland är jag osäker, ibland säger jag fel saker, ibland är jag okänslig, ibland är jag påfrestande, ibland vill jag vara ensam. Men alltid. ALLTID. Älskar jag dig.
Du är den andra delen av mitt hjärta din jävla padda, det ska bli underbart att träffa dig idag. Jag tänker på dig hela tiden. Love.
onsdag 23 januari 2008
Den största makten...
...är individens makt över andra individer som står individen nära.
Säg det tio gånger högt. Eller? Kanske inte var det som var poängen. Puss.
Säg det tio gånger högt. Eller? Kanske inte var det som var poängen. Puss.
HEJ DAGBOKEN
Dagbok, veckobok, årstok, kär blogg har många namn. Idag bemödigas du med ännu ett inlägg i spindelwebben, tack Amerikas Armé att jag får slösa tid på det här när jag borde spendera min inte särskilt logik-inriktade hjärna på att nöta matte.
Likväl såg jag något väldigt intressant som jag gärna skulle vilja införskaffa. 'The Dangerous Book For Boy's" av bröderna Conn & Hal Iggulden som berör olika manliga saker för oss killar med barnasinnet kvar. Vad sägs om den bästa pappersflygplansvikningen aerodynamiskt sett? Kända fältslag? Bygga en välbyggd koja? Väldigt charmigt och på grund av min långa fanboycrush på Conn Iggulden verkar det väldigt intressant.
Jag saknar Ellen och hennes 160 centimeter Sultan (EHM), samt den järnrika dieten och till viss del min älskarinna Uppsala.
Ska försöka se till att det blir Gone Baby Gone till helgen, vilket jag längtat efter väldigt länge. Tack Lehane och tack Afflecks.
Tack VÄRLDEN..................
Likväl såg jag något väldigt intressant som jag gärna skulle vilja införskaffa. 'The Dangerous Book For Boy's" av bröderna Conn & Hal Iggulden som berör olika manliga saker för oss killar med barnasinnet kvar. Vad sägs om den bästa pappersflygplansvikningen aerodynamiskt sett? Kända fältslag? Bygga en välbyggd koja? Väldigt charmigt och på grund av min långa fanboycrush på Conn Iggulden verkar det väldigt intressant.
Jag saknar Ellen och hennes 160 centimeter Sultan (EHM), samt den järnrika dieten och till viss del min älskarinna Uppsala.
Ska försöka se till att det blir Gone Baby Gone till helgen, vilket jag längtat efter väldigt länge. Tack Lehane och tack Afflecks.
Tack VÄRLDEN..................
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)